Det har länge rått osäkerhet om vad landskapsnamnet Skåne egentligen betyder. Tidigare anslöt jag mig till de som tror att Skåne betyder "den farliga kusten", vilket också passar bra med att "sakana" betyder "farlig" på hebreiska.
Mina senaste forskningsrön som tyder på att Blekinge jämfördes med och sågs som en motsvarighet till Döda havsområdet, får mig dock till en omvärdering av denna tolkning. För om blekingekusten jämfördes med döda havskusten, då borde logiskt sett Skåne motsvaras av västligare delar av Kanaan. Om man beaktar att Skåne på tyska kallas för Schonen, så ser man tydligare likheten mellan namnen Kanaan och Skåne. Jag menar alltså att namnet Kanaan blev Schonen och att detta sedan kom att uttalas Skåne.
Vid medelhavskusten i västra Kanaan hade stammen Dan ett av sina områden. På motsvarande sätt ser vi att huvuddelen av Danmark ligger väster om Skåne. I nordost sett från Jerusalem, på östra sidan om Jordanfloden, hade Gads stam sitt område, och på motsvarande sätt ligger Gotland nordost om Skåneland. Namnet Gad uttalades som Gath eller Goth. Därför menar jag att Gotland sannolikt betyder Gads land på motsvarande sätt som Danmark är den israelitiska stammen Dans mark.
Götaland betyder troligen detsamma som Gotland. Norr om Kanaan låg Libanon, ofta benämnt Halevanon på hebreiska. Jag ser här en likhet med landskapsnamnet Halland. Jag menar alltså att Halland tidigare kallades Halevanon efter Libanon, men att setta med tiden kom att uttalas "hallan". Men hur passar eventuellt namnet Blekinge in i detta sammanhang, som jag menar mig se? Jag nämnde att Blekinge verkar ha jämförts med och setts som en motsvarighet till Döda havskusten. På hebreiska är Döda havet känt som "yam ha melach" (= "salthavet"). Eftersom jag har starka indikationer på att såväl södra delen av Kalmar sund som sjön Mälaren har setts som motsvarigheter till Döda havet, tror jag nu att hebreiskans "melach" (= "salt") har gett upphov både till namnet Mälaren och till namnet Blekinge. "Mälakh" kan nämligen ha blivit "mläkh", som sedan övergick till "bläkh" och "blek". Ordet bleke i betydelsen "spegelblank vattenyta" kan därför menar jag ursprungligen ha syftat på trögflytande saltvatten. Döda havets vatten lär vara så salt att det är besvärligt att simma där.
Parallellerna till Kanaans land visar sig i själva verket vara mångtaliga om man tittar närmare på många blekingska ortnamn. Jag nämnde i en tidigare artikel att Jerusalem verkar motsvaras av Hillerstorp söder om Tving. Nordväst därom finner vi Eringsboda. Är det en slump att detta namn liknar Bet Horon som ligger nordväst om Jerusalem i Israel? Personligen tror jag Bet Horon motsvarar Bod Ering. Bet Horon var också uppdelat i övre och nedre Bet Horon på liknande sätt som Eringsboda är uppdelat i norra och södra Eringsboda.
Vidare: Öster om Hillerstorp finner vi Rödeby, som jag menar betyder "den röda byn", i analogi med hur Maale Adummim (= "de röda höjderna") ligger öster om Jerusalem. En bit söder om Hillerstorp finner vi Johannishus, vilket stämmer relativt bra med att Johannes döparen enligt traditionen var född i En Kerem, sydväst om Jerusalem. Detta kan tyda på att kontakt på något sätt upprätthölls mellan Kanaan och Blekinge på järnåldern även efter Jesu födelse. I kullen vid Vång fann man föremål med direkta motsvarigheter i Konstantinopel, men de av våra förfäder, som invandrade till
Skandinavien under järnåldern kom i högre grad ursprungligen längre bort ifrån än så. Alla tecken tyder på att de härstammade från israeliter som hade bortförts från Kanaans land på 700-talet f.Kr. Därefter hade de tillbringat lång tid i och runt Medien, nuvarande Iran, innan de slutligen nådde fram till västra Europa, däribland Skandinavien. Denna historietolkning stöds nu också av att jag menar mig ha upptäckt samma tempelgeometri på tre olika platser, dels runt Jerusalem, dels i Blekinge och på Öland, och dels i Stockholm-Uppsala-området. Vi kan se att Björketorpsmonumentet, Eketorps fornborg och Bårby fornborg bildar tre av fyra hörn i en "tempelrektangel".
I stockholmsområdet menar jag mig ha upptäckt en tempelgeometri som är vriden 90 grader jämfört med tempelgeometrierna runt Jerusalem och i Blekinge-Öland. I Uppland visar det sig att den så kallade kungshögen i Björklinge (!) motsvarar det blekingska Björketorpsmonumentet. Strax utanför Salem sydväst om Stockholm kan man i Google Earth se en fyrkant som jag menar utgör ett annat hörn i den mälardalska tempelrektangeln. Namnet Salem är ju för övrigt en kortform för Jerusalem. Vidare finner jag att tempelgeometrin runt Stockholm är en faktor 1,3475 (= 0,0055*5*7*7) större än den i Blekinge-Öland, och 2,2 gånger större än den runt Jerusalem. Enligt mina beräkningar är tempelgeometrin runt Stockholm 3707 = 11*337 gånger större än Salomos ursprungliga tempel i Jerusalem. Vi kan se att Stockholm anlades vid ingången av templet i denna tempelgeometri. Vi kan också se att Stonehenge pekas ut av linjen Storvreta-Anundshög och att denna linje har bäringen 240 grader, som alltså motsvarar en riktning som ges av en udd i en nordsydligt orienterad davidsstjärna. Storvreta, eller mer korrekt en plats i dess närhet, motsvarar i stockholmsgeometrin det blekingska Hillerstorp, och därmed motsvarar det också enligt mina rön Tempelberget i Jerusalem.
|